.

.. då skrev jag såhär på min dåvarande blogg;

"Man tror att folk känner en bra, men det visar sig att man har fel ...

vad gör man då åt det ? vad gör man när det känns som ett stort jävla fiasko, all den vänskap man har?
man trodde man aldrig skulle bli sviken, att nån alltid skulle finnas där...
när det sen visar sig att man har fel, vad gör man då?
när man har gått med ständig lycka i kroppen, hysat lång tid, och sen bara allt pajjas på fyra dar?
kan nån säga vad man ska göra då, för jag famlar i möärkret efter en lösning, men det är som å greppa luft..."

Usch, jag kommer ihåg hur ledsen jag var. Jag hade precis kommit hem från ett konfirmationsläger och fick reda på att en av mina vänner som var där med mig hade snackat massa skit bakom ryggen på mig..
Galna tider, för tre år sen.. Vi var alla så falska, förstår inte hur en kunde lite på en annan. Hur dumma var vi?

Det kommer stunder då jag önskar att jag var lika dum och blind, men man återhämtar sig ganska fort när man hittar sånthär!