.

Det är helt sjukt hur tre veckor kan påverka en.
I somras spenderade jag tre veckor på hotellet Green Garden i turkiet. Det var inte de tre bästa veckorna i mitt liv precis, och inte heller första gången jag varit utomlands så länge. Men när jag gick in på hotellets hemsida och tittade på fotogalleriet så fick jag en konstig känsla i magen. En sugande, svidande, kärleksfull längtan. Och jag insåg, att det kändes som ett hem. Jag längtade automatiskt dit, så mycket att jag nästan kände mig olycklig över att inte vara där JUST NU.
Det som är konstig med detta är att av alla resor jag någonsin åkt på var detta nog den sämsta. Nej okej, näst sämsta. Mycket kändes fel och inte alls bra, men inte allt. Det som var bäst av allt var egentligen hotellet. Det finaste, största, bästa och härligaste hotell jag bott på i hela mitt liv. Och då har jag bott på en hel del.
Jag önskar verkligen att jag kunde öppna en dörr och kliva in i vårat hotellrum, byta om till bikini och sen gå ner till poolen.


På hotellet fanns tre stora pooler. Den största, var mestadels en aktivitetspool. Vattenpolo, vattengympa, massa musik osv. Pool nummer två var ett "minivattenland" med tre vattenrutchelkanor (?). Pool nummer tre, den på bilden, var min favorit. "Silent pool" kallades den. Där skulle vara tyst och lugnt, utan musik. Jag spenderade en hel dag vid den poolen ensam när resten av familjen åkte till en annan stad. Det var en av de bästa dagar jag hade där.


Det fanns en enorm buffe full med massa otrolig mat!


En bild över hela hotellområdet. Allt grönt är en stor trädgård (därav namnet green garden) där frukt och grönsaker odlades som sen serverades på buffen! Den största poolen döljs delvis av trädgården och Silent pool finns bakom ett av husen. Vi bodde högst upp, i mitten, på huset längst till höger.


Såhär såg alla andras balkonger ut, utom våran. Vi bodde somsagt högst upp, och hade inget tak. Vi fick däremot en OTROLIG havsutsikt. Det blev supervarmt på balkongen under dagarna, när man satte sig på stolarna brände man rumpan så den blev randig. Så man stod oftast och lutade sig ut och tittade på havet. Inte bara havet såg vi, utan även hela hotellområdet.

När vi först kom fram till hotellet var det kolsvart ute, så när vi kom upp till rummet så var inget annat än hotellområdet upplyst. Vi hade alltså ingen aning om vad som fanns rakt fram. Vi spekulerade om ifall det kanske fanns hav, för vi visste att hotellet skulle ligga väldigt väldigt nära havet. Kanske fanns det andra byggnader, vi hade absolut ingen aning. Supertrötta, gick vi och lade oss. När vi vaknade fick vi nästan en chock när vi tittade ut, detta var långt ifrån vad vi väntat oss ;

Dethär blev ett riktigt nostalgi-inlägg som ingen bryr sig om egentligen haha.. Men jag bryr mig inte :)